För det 19:e året i rad firade Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala arbetarklassens internationella högtidsdag, den första maj, med att tåga ut på Uppsalas gator och höja våra röster mot de orättvisor och förtryck kapitalismen fortsätter att påtvinga Sveriges arbetarklass, men också för att hedra alla de namnlösa hjältar som mist livet för de rättigheter dagens arbetarklass anser vara självklarheter.

Precis som tidigare år anordnades demonstrationen gemensamt av Syndikalistiska Ungdomsförbundet Uppsala tillsammans med Uppsalas lokala samorganisation av SAC Syndikalisterna.

Klockan 12:30 samlades vi traditionsenligt på Engelska parken för att förbereda oss inför demonstrationstågets avmarsch. Här började vi organisera demonstrationstågets blockindelning samt öva på slagorden. Klockan 14:00 var det avmarsch och demonstrationståget började med sina runt 200 deltagare röra sig ner för Drottninggatan mot Celsiustorget.

Väl på Celsiustorget hölls det tal av Hans Nicklasson från Uppsala LS, Daniel Wiklander från tidningen Arbetaren och en representant från Syndikalistiska ungdomsförbundet.

SUF Uppsalas tal fokuserade särskilt mycket på den pågående gentrifieringen utav Uppsalas arbetarklassområden och då i synnerhet Rikshems lyxrenoveringar av Gränby. Talet behandlade också ungdomars situation på arbetsmarknaden som präglas av osäkra anställningar och åtgärdsprogram, vi tog även upp fallet med de bemmaningsarbetare som skadades och dog i kalkungsexplosionen på Nordkalk förra året och konstaterade än en gång att arbetarklassen måste sluta förlita sig på partier och själva börja agera för att förändra det samhälle vi lever i.

Här nedan kan ni läsa talet själva:

”Hej kamrater!

I år har vi samlats här igen. Ännu ett år av borgarklassens framgångar.  Ännu ett år där arbetsköparna fått friheten att leka med våra liv. Där bemanningsföretag och arbetsförmedlingens åtgärdsprogram successivt ersätter den fasta anställningen.
Arbetsplatser där man bortser från arbetarnas säkerhet blir allt vanligare och mer normaliserade.

Händelsen vid Nordkalk i november där sju personer blev skadade när de rengjorde en kalkugn ses inte längre som något allvarligt.

Två unga killar blev allvarligt skadade. Johan dog i julas för han hade för grova frätskador, Gustaf lär sig nu att gå igen men kommer antagligen aldrig få tillbaka sitt gamla liv. Allt för att det tog för lång tid och kostade företaget för mycket att ge dom rätt skyddsutrustning och utbildning.

Händelser som dessa blir förbisedda av regeringen och sedda som ”produktionsstörningar” av styrelserna.

Den borgerliga alliansen har påbörjat en resa tillbaka i tiden där arbetarklassens positioner trycks tillbaka. Runt om i Europa förbjuds syndikalistiska fackförbund, som våra tyska vänner F.A.U.-Berlin, utan att ens ge dem en chans att försvara sig. Bemanningsföretagen och arbetslösheten gör det omöjligt för många arbetare att kräva den lön och arbetsplats vi förtjänar. Vi ses som utbytbara och behandlas som engångsprodukter, tack vare att våra arbetsrättigheter kompromissas bort av fackpampar och politiker som fullständigt skiter i arbetarklassen.

Vi har ett tufft år framför oss, ett år där det blivit allt viktigare att vi organiserar oss och går som en enad front mot orättvisorna.

En av de större utmaningarna vi i Uppsala möter just nu, förutom den skyhöga ungdomsarbetslösheten, är gentrifiering av gamla arbetarklassområden. De privata bostadsbolagen har påbörjat en renovering för att tränga ut alla arbetare och förfina områdena för att öka den egna vinsten.

Ett tydligt exempel på det är renoveringarna i Gränby som Rikshem planerar att starta i augusti. Rikshem kommer börja lyxrenovera lägenheterna av en onödigt stor proportion för att sedan höja hyrorna med 43 %, allt för att stilla sin egen profithunger.

Vi har valt att inte knyta näven i fickan, vi har valt att agera! Vi valde att sätta Rikshems kontor i blockad för att markera att vi aldrig kommer försöka kompromissa om våra rättigheter.

För oss som är lågavlönade, unga på arbetsmarknaden, studerar eller är arbetslösa kanske framtiden verkar hopplös, men historien har visat oss att vi kan förändra vår vardag.

Det är dags att sluta teoretisera! Vi måste ta vara på vår kollektiva styrka och aktivt ingripa för att förändra vårt samhälle.

SUF Uppsala kommer aldrig försöka diskutera eller kompromissa för att nå våra mål. Vi kommer alltid och konsekvent gå till direkt aktion.

Jag vill avsluta det här talet med ett meddelande till styrelserna och ägarna för Rikshem, arbetsförmedlingen, bemanningsföretagen och mördarna i Nordkalk:

Nästa gång hoppas vi att det är ni som får frätskador på era ögon och luftvägar! Nästa gång hoppas vi att det är ni som bränns i kalkugnarna! Vi glömmer aldrig och vi förlåter aldrig!

Och som en vis syndikalist en gång sa: Sörj inte, organisera!”

Avslutningsvis samlades vi på Rackarberget tillsammans med Uppsala LS och höll en gemensam grillfest i solskenet vilken vi sammanfattar som väldigt rolig med mycket mat, umgänge och skratt.

Vi sammanfattar årets första maj som väldigt lyckad. Deltagarantalet var större i år än förra året, vi lyckades samla ihop lite mer än 200 personer vilket är en ökning med drygt 50 personer. Vi bevisade för oss själva att vi fortfarande, trots det högervridna politiska klimatet, kan samla hundratals Uppsalabor en dag som denna till att gå ut på gatorna och höja sina nävar mot de orättvisor kapitalet och den borgerliga regeringen påtvingar dagens arbetarklass och som vi ständigt känner av i vår vardag.

För än är inte kampen vunnen! Fortfarande besitter inte arbetarklassen någon som helst makt på sin arbetsplats, fortfarande är arbetarklassen överrepresenterade i arbetsskador och dödsolyckor på arbetsplatsen, fortfarande utgör vi den lågavlönade sektorn, och ända sedan den borgerliga regeringens maktövertagande håller alla de rättigheter som vi tidigare ansett vara självklarheter ständigt på att tas ifrån oss. Genom utförsäkringar och utförsäljningar har borgarna börjat en resa tillbaka i tiden där arbetarklassens positioner trycks tillbaka.

Vi bär på en ny värld i våra hjärtan!

Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala

SUF Uppsala inledde på torsdagen den 26:e april en kampanj mot Rikshem och deras gentrifiering av arbetarklassområdet Gränby i nordöstra Uppsala, med en aktion mot Rikshems lokala kontor i Uppsala.

Kl 07:00 satte vi upp en blockad mot Rikshems kontor på Storgatan för att försvåra för personalen att öppna upp samt ta sig in på kontoret. Vi vecklade ut en banderoll där det stod ”Rikssvin, höjer ni hyran sänker vi er!” och delade ut flygblad med information om den egentliga orsaken till varför Rikshem renoverar Norra Gränby samt om begreppet gentrifiering.

Storgatan är glest befolkad vid den här tiden på dygnet och antalet förbipasserande var inte många, detta gjorde det svårt att nå ut till allmänheten men av dem som stannade fick vi väldigt god respons.

Bakgrunden till aktionen är att Rikshem i augusti kommer påbörja en renovering av lägenheterna i Norra Gränby som kommer leda till att hyran höjs med 43 %. Den här hyreshöjningen kommer leda till att många familjer i området kommer vara tvungna att flytta då dem inte har råd att bo kvar, och en hel del riskerar även att bli hemlösa och behöva flytta ut på gatan.

Vi är inte emot en renovering i sig av området. Men en renovering av denna proportion som planeras är inte nödvändig, då området renoverades för bara 3 år sedan.

Renoveringens bakgrund är inte att Rikshem ”vill skapa ett trivsamt, tryggt och attraktivt boende i sina hyresrätter för många generationer framöver” som det så fint står på deras hemsida. Utan det hela handlar om gentrifiering. Tvärtom anser dem sig ha rätten att generera profiter på bekostnad av sina hyresgäster. Rikshem vill kunna höja hyrorna på lägenheterna endast för att stilla sin profithunger.

”Vår ambition är ett gott samarbete med våra hyresgäster. Vi vill att du ska trivas hos oss.” Står det på Rikshems hemsida. Rikshem är dock bättre på att snacka skit än att faktiskt samarbeta med sina hyresgäster. Trots att Norra Gränbys hyresgästförening samlat in över 1000 namnunderskrifter i ett område med runt 1 200 invånare till Rikshems kontor i Stockholm som en protest, trots att hyresgästföreningen och Rikshem haft möten där deltagarna fått uttrycka sina missnöjen och trots ett massivt antal arga insändare till lokala tidningar, väljer Rikshem att utföra renoveringen ändå med motiveringen att ”Våra hyresgäster vill det här.”

I dagens samhälle besitter inte vanligt folk något inflytande över de samhälleliga beslut som påverkar vår vardag, utan är helt och hållet i händerna på politiker, bolagsstyrelser och kapitalister.

Det är endast när folket själva går till direkt aktion som vi kan försöka uppmärksamma och påverka de politiska besluten som fattas bakom stänga dörrar.

SUF Uppsala kommer att fortsätta bedriva den här kampanjen mot hyreshöjningen i Gränby samt fortsätta att angripa Rikshem.

Kampen fortsätter!

För mer information besök vår blogg http://rikssvin.blogg.se/

Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala

Enligt traditionen firade SUF Uppsala 2012 återigen den internationella kvinnodagen, 8:e mars. I år såg upplägget dock lite annorlunda ut för vår egen del, antagligen pågrund av att SUF Uppsala har varit mer inblandade i leken jämfört med tidigare år. Med en gående demonstration den 8:e mars för att uppmärksamma de patriarkala strukturerna och en fet fest den 9:e mars med ingredienserna dubstep, dans och bar till ekonomiskt stöd för Uppsala kvinnojour, har vi satt agendan för vad vi hoppas kan ge nytt liv åt och anknyta den allt mer utdöende kvinnorörelsen här i Uppsala med sina ursprungliga rötter.

Demonstration: Krossa patriarkatet – Det är ditt ansvar också!
Den 8:e mars deltog vi i demonstrationen ”Krossa patriarkatet – det är ditt ansvar också!”, en demonstration för att uppmärksamma de patriarkala strukturerna i samhället och lyfta fram olika feministiska frågor, som SUF Uppsala även hade varit med och arrangerat tillsammans med Ung Vänster, Vänsterns studentförbund, Vänsterpartiet och Ingen människa är illegal.

Demonstrationen gick av från Odinslund kl. 18:30 och avslutades med torgmöte på Stora torget närmare kl. 19:00, där det hölls tal av respektive deltagande organisationer.

Deltagarantalet låg på mellan 120 – 130 personer, vilket är en ganska bra siffra med tanke på att det under samma tidpunkt hölls ett flertal andra arrangemang runt om i staden.

SUF Uppsala var först ut med att tala på torget. I talet uppmärksammade vi särkilt hur den liberala feministrörelsen gång på gång genom historien har svikit arbetarklassens kvinnor till gagn för deras egna klassintressen, samt om hur kvinnorörelsen kommit bort från sina ursprungliga rötter och tittar på när internationella kvinnodagen successivt utvecklas till ett etablissemangsjippo för liberala feminister att propagera för klassamarbete i de offentliga rummen.

Här nedan kan ni läsa talet själva:

”För närapå 100 år sedan fick kvinnorna i Sverige rösträtt, och för närapå 100 år sedan ställde sig Alexandra Kollontaj frågan “Vilken användning har arbetarkvinnorna av dessa rättigheter inom det borgerliga parlamentets ramar?”. Den internationella arbetarkvinnans dag skulle inte sluta att firas i och med att det första kravet som kommit utav dagen var uppfyllt, hon menade att kvinnodagens uppgift nu var att organisera arbetarklassens kvinnor mot äganderättens och kapitalets makt. Det var nästan ett sekel sedan, men det är fortfarande inför det vi står idag.

Att rätten att rösta på samma villkor som männen var en viktig seger för kvinnokampen råder det ingen tvekan om; allra minst det symboliska värdet kan ifrågasättas. När arbetarmännen 1909 fick allmän rösträtt, hade de medvetet avstått från att även begära lika rösträtt, medvetet avstått från att begära kvinnor samma rättighet som män. Detta förklarades med att några var tvungna att offras för klassens bästa. Den fackliga kampen var under början av 1900-talet en mansdominerad rörelse, kvinnor motarbetades där på precis samma sätt som i resten av samhället. Men arbetarkvinnorna deppade inte, de organiserade sig i egna fackförbund, där de bland annat krävde rösträtt för alla utan begränsning genom inkomst- eller förmögenhetsvillkor; borgarkvinnorna ville bara ta bort könsbegränsningen, vilket skulle resulterat i att arbetarkvinnorna i praktiken fortfarande inte hade rätt att rösta.

Samma skeva utövning av feminism är, hur Moderaterna än väljer att skriva om historien, fortfarande i bruk idag. Det mest sorgliga och på samma gång skrattretande av exempel på vad högerns arbete för jämställdhet har gett oss på senare tid är väl pigavdraget, det ekonomiska avdrag för hushållsnära tjänster som, genom att göra det billigare för överklassens kvinnor att slippa städa hemma, tydligen ska vara ett steg mot jämställdhet. Att låta arbetarklassens kvinnor för en så kallad “tjejlön”, alltså en sådan lön som tjejer får eftersom de får nöja sig med att bara ta lite betalt för sitt arbete, komma hem till överklassen och städa upp i deras villor och bostadsrätter är såklart inte en chockerande utveckling av den borgerliga feminismen – den bygger på förtryck av arbetarklassens kvinnor, precis på samma sätt som patriarkatet hålls uppe av ett kvinnoförtryck som de säger sig vilja upphäva.

Det jag vill säga är att det handlar om klass. En borgare är en borgare, och en kvinnlig borgare kommer aldrig att vara på samma sida som arbetarklassens kvinnor. Deras intressen kommer alltid att stå emot våra och det får vi inte glömma, allra minst den här dagen. Det som skiljer en feminism med klassperspektiv från den borgerliga smörjan är, och har varit sedan kvinnorörelsen etablerades, att vi vill ha jämställdhet i dess rätta form, inte den borgerliga varianten där det är pengar som ger kvinnan frihet.

Det handlar alltid om klass. Det som förenar oss som människor är inte vårt kön, lika litet som det är vår nationalitet eller vår sexualitet. Det som förenar oss är vår klass, och i klasskampen måste vi enas som sådan. Den patriarkala strukturen splittrar arbetarklassen och försvårar därmed vår gemensamma kamp – kampen för ett klasslöst samhälle, ekonomiskt såväl som socialt. Vi har inte råd att hjälpa kapitalismen med sin söndra och härska teknik. Vi motarbetar oss själva och vår klass genom att dela in oss efter skillnader istället för att betona det vi har gemensamt: hat för överklassen. En enad arbetarklass är en stark arbetarklass och tillsammans kan vi vinna mycket mer! Ingen ska offras för klassens bästa.

Efter att FN gjort 8 mars till Internationella Kvinnodagen, har innehållet bytt skepnad och den historiska anknytningen har bleknat. Det som förut var en socialistisk kampdag har avpolitiserats så pass att liberaler kan fira den utan att någon tycker det är konstigt, vilket är som att hurra för arbetslinjen på första maj. Varför har vänstern, som brukar vara lite för bra på att intressera sig för och gräva ner sig i sin historia, glömt bort den här dagens anor? Det är dags att vi kommer ihåg varför kvinnodagen från början utlystes, och återigen använder den här dagen för att lyfta fram och påminna oss om att ingen klasskamp kan föras utan kvinnokamp; att ingen kvinnokamp kan föras utan klasskamp!”

Fest för DIN MAMMA!
Den 9:e mars hade vi internationella kvinnodagen till ära anordnat Fest för DIN MAMMA! på Club Orange, en fet dans- och pubkväll med uppträdanden av Random cute animals, DJ Elcay och Deux. Festen anordnades för att ekonomiskt understödja Uppsala kvinnojour, vilka vi anser bedriva en extremt viktig verksamhet för att få utsatta kvinnor att lämna våldsamma förhållanden och bearbeta de psykiska men som uppstått därefter, och all inträdesavgift skänktes till Uppsala kvinnojour.

Vi är nöjda med arrangemanget och lyckades på 127 betalande gäster samla in 4550 kr till Uppsala kvinnojour, som vi oavkortat fört över till deras plusgirokonto.

Sammanfattning
Vi sammanfattar årets internationella kvinnodag som relativt lyckat, men långt ifrån så lyckad som den kunde ha varit. Vi ser mer och mer hur vänsterorganisationer som påstår sig stå på arbetarklassens sida säljer sig för etablissemanget och samarbetar med borgerliga organisationer vars kryptofeminism i själva verket motverkar arbetarkvinnors intressen. Vilket tog sig starkt till uttryck på årets 8:e mars med ett flertal evenemang arrangerade av socialistiska organisationer i koalition med liberala organisationer.

Men oavsett vill vi tacka alla er som trots kylan tappert slöt upp på demonstrationen den 8:e mars, och alla er som kom till Fest för DIN MAMMA! för att dansa och dricka öl. Ni har gjort skillnad!

Vi bär på en ny värld i våra hjärtan.

Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala

Den 8:e mars är det den internationella kvinnodagen, och det kommer vi högtidlighålla med en brakfest på Orange den 9:e mars!

Festen är arrangerad för att befästa kvinnofriden och stödja Uppsala kvinnojours arbete. Därför kommer varenda slant av inträdesavgiften skänkas till Uppsala kvinnojour!

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett ständigt växande problem inom arbetarklassen med outbildade och lågavlönade män och kvinnor som överrepresenterade brottsoffer respektive förövare. Det är ett allvarligt problem som drabbar kvinnor med psykiska och fysiska men för resten av livet, och som ur det stora perspektivet splittrar vår klass genom att skapa våldsamma och hierarkiska maktförhållanden mellan arbetarkvinnor – & män.

Uppsala kvinnojour hjälper dessa kvinnor att lämna sina våldsamma relationer och bearbeta de psykiska men som uppstått därefter. 80 % av våldet mot kvinnor i nära relationer kommer aldrig till polisens kännedom och en stor andel av dessa kvinnors erfarenheter kommer heller inte till kännedom hos kvinnojourerna. Därför är det viktigt att du kommer till den här festen så att även du understödjer kvinnojouren ekonomiskt och bidrar till att dem kan utöka sin verksamhet och fortsätta bedriva sitt arbete för kvinnofrid.

I båset denna kväll kommer vi få se DJ Elcay, Deux och Random Cute Animals!

Det kommer bli fett!

Var: Orange Bar & Restaurang, Svartbäcksgatan 29

När: 21:00 – 03:00

Inträde: 80 kr.

Åldersgräns: 18 år.

Spana in facebookeventet också: http://www.facebook.com/ref=logo#!/events/364083766936941/

SUF Uppsalas år 2011 har varit ett lärorikt och framgångsrikt år, men också ett svårt och tungrott år med mycket upp- och nedgångar. Året karaktäriserades dels av aktiv utåtriktad aktivism och framgångsrik medlemsrekrytering, men också av ett omfattande generationsbyte som under en viss period slog hårt på och förslöade organisationens verksamhet.

Året inleddes med en explosion av utåtriktad aktivism, då vi redan i december 2010 hade påbörjat en kampanj mot den avgiftsfinansierade kollektivtrafiken som gick ut på att sprida information om hur man fejkar sina SMS-biljetter till Uppsalas stadsbussar som ett billigare alternativ för studenter och lågavlönade arbetare. Under vintern sammanställde vi pamfletter med instruktioner för hur man förfalskar en SMS-biljett och höll kontinuerliga utdelningar av dessa på Stora torget och Resecentrum ända in på våren. Förutom lite tjafs med busskontrollanter möttes aktivisterna av en väldigt god respons ifrån bussresenärerna.

I år högtidlighöll SUF Uppsala den 8:e mars internationella kvinnodagen genom att delta i en manifestation på Stora torget arrangerad av 8:e mars-nätverket. Manifestationen visade sig vara en stor besvikelse med lågt deltagartantal och ett ljudsystem under all kritik som omöjliggjorde det för deltagarna att höra talen, och efter att ha deltagit i högst en halvtimme blev vi ombedda av arrangörerna att ta ner våra flaggor och banderoller, varefter SUF Uppsala valde att dra sig ur arrangemanget.

För det 18:e året i rad högtidlighöll SUF Uppsala arbetarrörelsens internationella högtidsdag, den första maj, med att delta i syndikalisternas traditionsenliga första maj-demonstration, som vi också var med och arrangerade tillsammans med Uppsala LS av SAC Syndikalisterna. Demonstrationen gick som vanligt från Engelska parken till Celsiustorget där det hölls tal av Hans Niklasson från Uppsala LS och Daniel Wiklander från tidningen Arbetaren. Därefter bjöds det på musik av trubaduren Tom Kiraly och rockbandet Klotet. Som sluttamp sjöng vi givetvis alla gemensamt Internationalen.

Med en relativt bra uppslutning på i runda slängor 150 till 200 deltagare och med slagord som ”Bonussystem kostar hundratals miljoner – en kula i nacken bara några kronor” och ”Inget jävla sossetjafs – arbetarklass mot överklass” högt ekandes mellan husfasaderna blev vår första maj-demonstration utan diskussioner det mest uppseendeväckande för i år, och kan inte sammanfattas på något annat sätt än framgångsrik.

Under sommaren utfördes en ockupation av en gammal konsumlokal i Sävja, som stått tom och outnyttjad i över tio års tid, med syftet att omvandla det till ett allaktivitetshus, då det råder en brist av det i Uppsala, och framförallt i Sävja. SUF Uppsala stödde initiativet och ett flertal av våra aktivister deltog i och understödde ockupationen med bland annat matlagning, pengainsamling och informationsspridning. (Läs mer om ockupationen här: 1, 2)

Pågrund utav det ganska omfattande generationsbyte klubben upplevde under sommaren satsades det inför hösten hårt på profilering och medlemsrekrytering, och i slutet av augusti påbörjade vi en gemensam rekryteringskampanj tillsammans med Uppsala LS av SAC Syndikalisterna. Vi framställde en helt ny serie propaganda i form av både klistermärken och affischer som vi under hela hösten och inpå vintern energiskt prytt stadens fasad med.

I och med detta besökte vi också Åsiktsmässan på Västmanlands-Dala nation och delade ut pamfletter med information om SUF och vår verksamhet. Vi hade tyvärr inget bokbord då vi inte var inbjudna, men istället stod vi utanför huvudingången och såg till att alla besökare fick en varsin pamflett.

Vi besökte även kontinuerligt olika gymnasieskolor och delade ut flygblad samt pratade med eleverna om vår verksamhet.

Som en del av vår profileringskampanj anordnade vi den 13:e december tillsammans med Uppsala LS av SAC Syndikalisterna den Rödsvarta dagen på Ungdomens hus. Arrangemanget syftade dels till att sprida information om och öka kunskapen i syndikalism och frihetlig socialism, men också till att försöka ena Uppsalas arbetarrörelse genom att låta folk från olika organisationer och socialistiska traditioner hålla föredrag och knyta kontakter med varandra.

Det bjöds på föredrag av bl.a. SUF Uppsala, Revolutionära fronten och Ung vänster om sina verksamheter, Mathias Wåg om svensk högerextremism och Roland Paulsen om arbetssamhället, samt musikframträdanden av Jan Hammarlund, Format och Putte änd the Flints. (Mer om schemat kan ni läsa här) På dess peak deltog över 100 personer vilket var bra mycket mer än vad vi hade förväntat oss, och både arrangörer och deltagare var nöjda över evenemanget.

Rekryteringskampanjen måste anses var lyckad. Klubben fick dels igång en kontinuerlig verksamhet igen efter en tid av mer eller mindre inaktivitet under senvåren och sommaren och vi lyckades också rekrytera en hel drös med nya medlemmar.

I oktober påbörjade SUF en federal kampanj mot arbetsförmedlingen som syftade till att sprida information om varför samhället tvingar in människor i arbetslöshet och hur arbetsförmedlingen i själva verket arbetar för att upprätthålla arbetslösheten istället för att bekämpa den.

Det här gjorde vi genom att dela ut boken Åtgärdslandet av Jon Weman, en kritiskt granskande bok av arbetsförmedlingen som exponerar de sanna sidorna om dess verksamhet, och som vi delade ut gratis exemplar av till arbetssökande utanför arbetsförmedlingens kontor på Bangårdsgatan.

Kampanjen bedrevs kontinuerligt ända in på december och sammanlagt delade vi ut mellan 350 till 400 böcker. (Läs om en utav dessa aktioner här)

SUF Uppsala har under årets gång även bedrivit aktivt antifascistiskt arbete. När nazisterna visat upp sina fula trynen i innerstan har vi alltid varit där som en törn i röven på dem och delat ut våra egna flygblad eller mobiliserat till motdemonstration och jagat ut dem ur stan.

Men det är inte bara i Uppsala vi har bedrivit antifascistiskt arbete. Lördagen den 10:e december anordnade vi en gemensam resa till Stockholm för att delta i Vi är 94%:s demonstration mot fascisternas fackeltåg i Gamla stan. Vi deltog även i de efterföljande protesterna på Mynttorget där vi väsnades och förde oljud ända tills dem avlägsnade. (Läs mer om det här & här.)

Under året har vi också varit relativt aktiva i Stockholms Restaurang- Och Hotellarbetarsyndikat av SAC Syndikalisternas fackliga blockad mot Berns salonger, och har under året sporadiskt anordnat ett flertal samåkningar ifrån Uppsala och bistått blockaden med blockadvakter. (Läs mer om vad konflikten handlar om här.)

Det har varit ett hektiskt men framgångsrikt år för SUF Uppsala. Vi har bevisat för oss själva att vi, trots upp och nedgångar inom organisationen och trots det högervridna politiska klimatet, fortfarande kan bilda opinion och uppståndelse genom att använda vår kollektiva styrka och gå till direkt aktion, och att vi fortfarande kan samla hundratals Uppsalabor ett blåsigt och kyligt första maj till att gå ut på gatorna och höja sina nävar mot de orättvisor den borgerliga regeringen påtvingar dagens arbetarklass och som vi ständigt känner av i vår vardag. Det har tänt den revolutionära glöden i våra hjärtan och eggat oss till att föra vidare flera generationer kompromisslös klasskamp!

För än är inte kampen vunnen! Fortfarande besitter inte arbetarklassen någon som helst makt på sin arbetsplats, fortfarande är arbetarklassen överrepresenterade i arbetsskador och dödsolyckor på arbetsplatsen, fortfarande är vi överrepresenterad i den lågavlönade sektorn, och ända sedan den borgerliga regeringens maktövertagande håller alla de rättigheter som vi tidigare ansett vara självklarheter ständigt på att tas ifrån oss. Genom utförsäkringar och utförsäljningar har borgarna börjat en resa tillbaka i tiden där arbetarklassens positioner trycks tillbaka.

Vi bär på en ny värld i våra hjärtan!

Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala

På söndagen den 13:e november, mellan kl. 13:00 och 21:00, kommer Syndikalistiska ungdomsförbundet Uppsala tillsammans med Uppsalas lokala samorganisation av SAC Syndikalisterna hålla i evenemanget Rödsvarta dagen på Ungdomens hus i Uppsala!

 
Dagen är ägnad åt syndikalismen och socialismen, och syftar till att sprida kunskap om samtliga områden, samt till att försöka ena den breda arbetarrörelsen till en gemensam front genom att låta organisationer och människor av olika socialistiska traditioner utbyta kunskaper med varandra. Under dagen kommer det hållas föredrag, paneldebatter, workshops, bokbord, spelningar, och massa annat roligt! Alla är välkomna!

Program:

13:00 – Föredrag om SAC:s historia, av Lisa Ramquist som sitter i Uppsala LS styrelse samt studiekommitté

14:00 – Korta presentationer av politiska organisationer och deras verksamhet, med Syndikalistiska ungdomsförbundet, Revolutionära Fronten, Revolutionär Kommunistisk ungdom & Ung Vänster

15:00 – Föredrag om högerextremismen, av Mathias Wåg

16:00 – Debatt om arbetarrörelsens framtid, med bl.a.
Emma Wallrup från Vänsterpartiet och Göran Salmonsson från Uppsala LS av SAC, m.fl.

17:00 – Musik med Jan Hammarlund

18:00 – Föredrag om arbetssamhället, av Roland Paulsen,
doktorand på Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet

19:00 – Ytterligare korta presentationer av politiska organisationer och deras verksamhet, med Hemliga trädgården, Aktion mot Deportation, Uppsala demokraten & Kvarteret Kajan (Med reservation för ändringar)

20:00 - Musik med Hiphopgruppen Format och punkbandet Putte änd the Flints (Med reservation för eventuellt ytterligare bokningar av band)

Under evenemanget kommer man även kunna köpa böcker, fika och mat. Det kommer också hållas revolutionär workshop med t-shirt tryckning för vuxna (Ta med en egen t-shirt) samt pyssel- och lekhörna för barnen.

Plats: Ungdomens hus

Adress: Svartbäcksgatan 32

Tid: 13:00 till 21:00

Den borgerliga regeringen använder arbetsförmedlingen som ett verktyg för att upprätthålla lönedumpningen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen finns till för att upprätthålla en jämviktsarbetslöshet och skapar egentligen inte några jobb, utan låter arbetssökande agera som billiga slavarbetare genom att placera dom i en massa sysselsättningsprogram, eller låtsasjobb som det heter i folkmun, där de får utföra förnedrande arbetsuppgifter för en ersättning som knappt räcker för någonting mer än att betala dom nödvändigaste livsförnödenheterna. Samtidigt som kapitalisterna kan fortsätta göra onödigt stora profiter på gratis arbetskraft, betalade av deras bästa kompis; staten.

Detta var huvudbudskapet när ett antal av våra aktivister den 10:e oktober samt torsdagen den 13:e oktober under eftermiddagen ställde sig utanför arbetsförmedlingen och vecklade ut en banderoll där det stod ”Arbetsförnedringen” på, och delade ut boken Åtgärdslandet av Jon Weman till arbetssökande. Sammanlagt delades det ut cirka 300 böcker och lika många flygblad.

Aktivisterna fick i överlag en väldigt god respons ifrån både arbetssökande på väg in till AF såväl som förbipasserande vilka hade stannat upp av intresse för vår banderoll, samt även från anställda på arbetsförmedlingen.

“Ja… jo, det är ju sant” sa en utav de anställda på arbetsförmedlingen när vi förklarade för henne att hennes jobb inte var att förmedla arbeten till arbetssökande, utan att i själva verket upprätthålla lönedumpningen på arbetsmarknaden genom att se till att arbetslösa fortsatte vara arbetslösa.

”Någon gång ska jag komma hit med en hammare och slå sönder alla rutor…” sade förvånansvärt en äldre herre i 60-års åldern.

Utdelningen utfördes utan några komplikationer. Bortsätt från att en anställd på arbetsförmedlingen sa åt oss att vi inte fick stå på deras territorium och hotade med att ringa polisen om vi inte flyttade på oss. Detta ignorerades dock av aktivisterna som lugnt fortsatte att dela ut böcker och diskutera med arbetssökande och förbipasserande.

Kapitalismens orättvisor och förtryck får aldrig stå oemotsagda! Vi måste alltid och konsekvent angripa det samhälle vi lever i och väcka medvetandet hos allmänheten! Trots att det politiska klimatet är kallt som ishavet och att våra livssituationer kan verka hopplösa får vi aldrig ge upp kampen! Arbetslösa, arbetare och studenter måste förena sig mot den gemensamma fienden, staten och kapitalet, oavsett om vi är svennar, blattar, kvinnor, män, bögar eller straights, för att ta makten över våra egna liv!

Arbetsförmedlingen är bara en av kapitalismens förtryckarinstitutioner och SUF Uppsala kommer aktivt fortsätta vara en törn i röven på den genom att konsekvent angripa den och informera arbetssökande om vilken sketen organisation de egentligen är inskrivna på.

Kampen fortsätter!